IT'S HARD OUT HERE FOR A BITCH

Hejsan!

Idag är en sån där konstig dag som känns som en måndag fastän det är onsdag. Kanske för att jag känner mig lika trött som jag brukar göra på måndagar. Steg upp tidigt idag för att skriva lite på lp och stryka ett berg med kläder. Åkte till skolan till 13.15 och skrev tent. Cyklade sedan hemåt men vek in till centrum och Alko för att handla lite inför imorgon. Åkte också in till Kicks och handlade en ny parfym för en av mina parfymer håller på ta slut och den ena befinner sig i Saras lägenhet i min väska. Och Sara åkte till Tyskland idag med Louise, Stina och Ellinor och de ska interraila i typ en månad så. Tyckte jag förtjänade en ny parfym då.

 

På tal om att de är och interrailar. Är skitorolig för dem? Alltså inte ens på skämt att "hahah jag är en sån hönsmamma" utan på riktigt orolig. Jag är en riktig hönsmamma. Har typ hunnit tänka varenda hemska tanke som kan hända dem under en månad i Europa. Och så är jag orolig att någonting ska hända här hemma så de skulle vara tvungen att avbryta sin resa. Typ att Marlene och jag blir så fulla imorgon att vi faller och drunknar i Metviken. Och tycker det är så onödigt att oroa mig för jag vet ju att de klarar av att ta hand om sig själva. Men ändå har jag tänkt igenom varenda scenario som kan hända (och förmodligen kommer inga av dessa scenarion hända). Men det är liksom riktigt påtaglig oro så får typ ont i magen när jag tänker på allt som kan hända. Ska jag känna så här en månad nu? Kommer ju flippa totalt, kommer inte kunna göra någonting före de kommer hem. Bara: "Pia har du skriva på lp?" "Nä, ja har oroa mig för att mina vänners organ ska säljas på svarta marknaden". Har kort och gott blivit den utltimata hönsmamman för mina vänner. Jeeee. Tänk bara när Emelie åker nästa vecka också. Och när Louise far till USA i höst. Kommer resten av livet tvinga mina vänner att stanna hemma eller åka med dem vart de än far. Tacka vet ja Marlene, Anna och Jeanette som stannar hemma i alla fall. 

Mvh. Hönsmamman (tydligen)

Hallå!

Igår var det riksdagsval då och jag fick för andra gången rösta i det. Är väl inte så nöjd med resultatet skulle jag säga. Skulle helst sett att Sannfinländarna skulle ha backat med flera mandat istället fick de bara ha ett mandat mindre än för fyra år sedan. Skulle inte heller vilja att Centern och Samlingspartiet skulle ha så många mandat eftersom de är konservativa partier. SDP och vänsterförbundet ligger ju kanske närmare mina åsikter, men kommer inte ifrån att Finland tyvärr är ett ganska konservativt land. Tyvärr verkar det också som våran nya statsminister är abortmotståndare så han är väl ingenting att hänga i granen heller. Är dock relativt nöjd med könsfördelningen. 41% kvinnor. Skulle kunna vara bättre förstås men skulle också kunna vara mycket sämre. 

 

Sedan kollade jag här på Yle där det visar vad de nya riksdagskandidaterna står för. Det positiva är ju att det verkar som vi får behålla beslutet om könsneutrala äktenskap! Det var någonting jag var orolig över med den här riksdagen men det verkar hålla i sig. Negativt är ju att om skolsvenskan ska slopas eller inte verkar ligga ganska 50-50. Något som inte togs upp under valperioden som jag skulle önskat är behovet av att ändra vår befintliga lag om transsexuella. Men jag kan gissa att när de tre största partierna är konservativa så kan vi säga hejdå till en ny lag. Som verkligen behövs för den vi har nu vågar jag till och med säga är inhuman. Om du väljer att genomgå ett könsbyte i Finland måste du bl.a. genomgå sterilisering eller bevisa att man på annat sätt att man tappat fortplantingsförmågan (som ofta händer p.g.a. hormonbehandlingarna), om du är gift eller lever i ett registrerat partnerskap måste du skilja dig. Läste också någonstans att man tappar vårdnaden om sina barn om man har några men det verkar inte framkomma i lagen när jag läser den så vet inte om det stämmer. Men jag tror ju inte vi kommer få en ny lag som förändrar detta med en konservativ riksdag.

 

Och till alla er som inte röstade: rösta nästa gång! Din röst har betydelse även om du inte tror det. De äldre röstar med sina gamla värderingar och det är problematiskt för vi som är en annan generation. Vi har växt upp med andra värderingar och de syns inte i riksdagen när vi unga inte röstar. För jag kan säga att jag hört bland finska ungdomar också att de är missnöjda över att Sannfinländarna får ha så många mandat eftersom de är rasistiska. Så rösta nästa gång! Jag vet att politik är svårt men både Yle och Vasabladet ordnar valkompasser där man kan hitta någon att rösta på. Och för er som tycker att ni inte hade någon att rösta på så kan jag säga att jag aldrig har hittat någon som jag håller med till 100% vad den står för man måste bara välja vilka frågor som man kan vika sig i. Och när man är finlandssvensk så är ju en röst på någon från sfp ändå en hjälp för partiet. Som de helt klart skulle ha behövt igår när de förlorade ett mandat i Vasa valkrets och vilket förstås gjorde det svenska språket ännu osäkrare. Så försök bli intresserade av politik, diskutera och lägg er i till en viss mån åtminstone. För det jag tror många ungdomar inte förstår är att riksdagen och de som styr Finland påverkar allt. Så de som säger att de inte bryr sig om vad de bestämmer nere i Helsingfors förstår nog inte att de påverkas. För vi påverkas alla av politik, varken vi vill det eller ej. 

Jag kan nästan lova att det här blir ett längre blogginlägg än standareden så om det inte riktigt ligger i din smak så kan du ju redan sluta läsa här. Eller jag tycker ju förstås alla ska fortsätta läsa.

 

Okej för att starta upp det här inlägget så är jag på den sida att alla ska vaccinera sina barn. Jag tycker alla ska vaccinera sig. I alla fall de vaccinationer som hör till Finlands vaccinationsplan, man behöver inte vaccinera sig för varenda influensa. Det är ganska onödigt eftersom du då måste vaccineras typ varenda år eftersom den vanliga influensan muteras hela tiden så att man måste ta fram nytt vaccin för den hela tiden. Men att vaccinera sig för mässling, röda hund etc. tycker jag absolut man ska göra för det är sjukdomar som du kan smitta andra med. Jag tycker det är en medborgerlig plikt.

 

Varför bryr jag mig då om vad andra gör? Varför kan jag inte andra låta göra sina egna beslut? Grejen är ju den att beslutet du gör att inte vaccinera dina barn eller dig själv påverkar mig och alla andra. Eller inte jag personligen för jag är vaccinerad men jag hoppas någon gång att jag ska få barn och då sätter ni alla som inte vaccinerar er mitt barn i fara. Eftersom jag inte det första jag gör när mitt barn blir fött är att vaccinera det. Ditt beslut sätter då mitt barn i fara och jag kan inte göra något åt det. Därför säger jag att man ska vaccinera för du påverkar min vardag och mina framtida barns hälsa. Det är samma sak som om jag säger till någon som röker att gå bort från mig och röka någon annanstan för dennes personliga val att röka påverkar också mig om hen står bredvid mig och röker. Så om du är skeptisk att vaccinera, vaccinera i alla fall mot saker som mässling eftersom det är sjukdomar som du sprider när du inte gör det. Tänker länka här till en mammas berättelse om hennes son som kanske har fått mässling. LÄNK (obs på engelska)

 

När det gäller folk som är emot vaccineringar finns det många olika saker som påverkar. En orsak som är stor just idag är att folk är rädda efter fiaskot med vaccinet mot svininfluensan. Då kan jag ju säga att skillnaden mellan svininfluensavaccinet och de vaccin som har funnits med i flera år som t.ex. det mot röda hund är att vaccinet mot svininfluensa togs fram i panik. Hela världen var i panik och krävde hur man skulle hindra svininfluensan direkt och det fanns knappt någon tid att testa det. Andra vaccin har getts under flertals år och testats många gånger. Förstås finns det biverkningar, det finns det med varenda läkemedel också och vissa människor kommer få dessa biverkningar. Jag kan själv berätta att mina mamma har berättat för mig att när jag blev vaccinerad när jag var liten tappade känseln i mina ben ett par dagar och släpade dem efter mig. Men jag kan säga att jag ändå är tacksam att min mamma vaccinerade mig. Hellre lam någon dag än att jag tar riskerna med mässlingen och kanske får någon av mässlingens följdsjukdomar.

 

En annan orsak är alla de ämnen som finns i vacciner. Och jag tänker bara länka här till några inlägg eftersom jag inte är någon forskare eller läkare och inte känner mig bekväm i att skriva om dessa ämnen. LÄNK och LÄNK. Så jag hoppar direkt till nästa punkt. Folk som påstår att vaccinationer kan leda till autism VILKET INTE STÄMMER (skulle gärna slänga in ett par svärord där men jag avstår eftersom folk tycker det är oprofessionellt). Det här kommer också upp i den senaste länken och den forskare som har påstått detta har det bevisats gång på gång att han hade fel. Plus att han hittade på data och har efter det fått sin läkarlicens tillbakadragen. Och även om det stämde: är folk så rädda för autism att de hellre utsätter sina barn för sjukdomar som kan leda till döden istället för att vaccinera sina barn? Och grejen är att forskare fortfarande inte är riktigt säkra på vad som gör att människor utvecklar autism, men det framkommer vid födseln redan och inte en enda forskare tror att det är vaccin som orsakar autism.

 

Som en avslutande punkt så läste jag också på Vasabladet att det tydligen finns folk som tror att vaccinering är vad som gör att så många människor har matallergier och astma i dagens läge. Och som en person som lider av båda dessa kan jag ju säga detta: Jag lever hellre och är frisk från sjukdomar jag kan förebygga med vaccinering och har lite svårt att andas nu som då, än att vara utan astman och matallergi och ligger i graven på grund av en sjukdom som var 100% möjlig att förebygga. (och som en liten påminnelse om du är född 1993 som jag ska du göra en boost-vaccination i år)

1. Att prata och fylla ut pinsamma tystnader

2. Jag är bra på att skriva

3. Att vara envis

4. Att vara rolig (hehehhe tycker själv jag är typ guds gåva till mänskligheten när det gäller min humor)

5. Lägga en massa fakta i huvudet, både onödig och nödvändig

 

1. Mitt hår

2. Mina ögon

3. Mina boobies (eeyoo älskar alla bröst)

4. Mina fräknar som tyvärr inte finns den här tiden på året

5. Mina vader (konstig sak att gilla men whatevs)

 

1. Att jag vågar stå för min egen åsikt även när andra inte gillar den

2. Att jag kan se saker från andras synpunkt nuförtiden

3. Hur långt jag har kommit sedan jag mådde skit första året vid Novia

4. Att jag inte bryr mig om vad någon annan tycker

5. Att jag alltid vågar göra saker fastän jag är rädd och har ångest över det. Att jag vågar utmana mig själv.

 

1. Mina vänner

2. Min familj

3. Att jag, mina vänner och familj får vara relativt friska

4. Att mamma och pappa alltid har fått saker och gå runt ekonomiskt så jag inte behövt sakna något i min barndom

5. Att jag är född just i Finland och ändå får ha det så pass bra som jag har det

 

Jag taggar

och

(NI MÅST JÄR E Å INT NA JALMAS OM ATT NI INT ORK)

(det där var bara riktat till Ellinor och Louise därav malax-dialekten)

Hej hallå! Tänker inte ens tala om varför jag inte uppdaterat på två veckor. Det är inte för att jag skaffat mig ett liv. Är väl mera fakutmet att jag inte har något liv som har gjort att jag inte har uppdaterat. Men den här veckan har jag faktiskt fått vara och arbeta två dagar på dagis. Är så roligt att få vara där igen. Känner verkligen att det är min grej när jag är där. Men för att ni ska få veta lite annat som har hänt sedan jag var borta har jag gjort en sammanfattning av mina tweets från den här perioden jag varit frånvarande. Har tillräckligt mycket med liv för att underhålla folk när det är under 140 karaktärer. 

Nu är det dags för ett av mina favoritteman igen: jo feminism! För alla mina vänner ber jag om ursäkt eftersom ni får höra det här varenda gång ni ser mig.(egentligen är jag inte ledsen alls älskar att diskutera med er fastän jag tycker om att tro att jag alltid har rätt)

 

På dagens agenda står då det här med när människor vill göra vem som har det värst till en tävling, då ofta män. Att vi feminister här uppe i Norden, USA, andra industriländer bara ska hålla käften om att vi är förtryckta. För vi ska bara inse hur bra vi har det här för "vi kunde ha det mycket sämre". Vi vet ingenting om att vara förtryckta här om man jämför med andra länder där kvinnor får syra slängda i ansiktet eller blir dränkta med bensin och sedan tänder någon på för att de t.ex. har tänkt lämna sin man. Vi ska inse hur tacksamma vi borde vara att det inte är så dåligt.

 

Och gud ja, vad jag är tacksam att det inte är så här, så klart är jag tacksam över det. Men det betyder inte att kvinnor inte har problem med förtryck här. Det tar sig bara en annan form. Som jag sa åt Louise igår: "Det är så klart värre att bli skjuten i hjärtat än i ryggen men båda två är ganska skit". Och när man läser mellan raderna på det där uttrycket: Ni kunde ha det mycket värre så är det enda jag hör är att "vi män kunde vara värre om vi ville. Vi skulle kunna börja uppföra oss så där, men nu är vi ju så snälla och ger er bara mindre lön för samma arbete och tror vi har bestämmanderätt över kvinnors kroppar". Och jag tycker den mentaliteten är lite läskig. Att vi ska vara glada att de är snälla när de kunde vara mycket elakare. Jag trodde snäll var något det man var meningen att vara. Man får inga extra brownie points för att man gör saker som det är meningen man ska göra.

 

Det som den här diskussionen menar är ju att vi ska släppa allt feministkämpande här och bara arbeta i länder där det är mest skit. Vilket jag förstår varför människor kan tycka, att man kanske ska fokusera på kvinnor som har det så dåligt att de får syra slängt i ansiktet istället för kvinnor som får mindre lön. Men varför skulle arbetet med den ena delen göra slut på den andra? Varför kan vi inte arbeta med båda, det finns något som heter multitasking. Men antar eftersom den här diskussionen drivs till största delen av män förstår de väl inte hur det är möjligt. Och det enda jag hör är gnälliga män som mellan raderna säger "varför måste jag ändras? Jag är ändå inte värst". Så ja vi kvinnor kunde ha det mycket sämre, men vi kunde ha det bättre också om inte alla skulle vara så rädda för förändring.

Alltså blir bombarderad med den här diskussionen om samvetsfrihet överallt. Det är tydligen diskussion om det i både Finland och Sverige. Och i Finland går ett medborgarinitiativ runt och det har efter min undersökning fått de 50 000 underskrifter det behöver, vilket betyder att det kommer upp i riksdagen. Och för de som inte vet gäller detta medborgarintiativ då att vårdpersonal ska ha rätt att säga nej till att bistå vid abort. Då p.g.a. av tro eller liknande.

 

Jag fattar inte ens hur det här måste diskuteras, som vårdpersonal ska man bistå med den vård som klienten kräver! Många gånger får man lämna vissa egna åsikter utanför dörren när man ska arbeta. Jag tycker inte att vissa uppgifter i mitt framtida arbete som socionom kommer vara så roliga men om man ska arbeta med det så får man lov att göra det som inte känns så roligt heller. Om man inte kan göra det ska man inte arbeta inom det arbetsområdet. Om man är barnmorska/gynekolog ska man kunna bistå vid abort det är ens skyldighet eftersom vi i Finland har rätt att göra aborter. 

 

Jag har varit inblandad i den här diskussionen förr på Facebook vilket led till att jag blev borttagen som vän (snyft) av den personen som tyckte att man skulle skriva på detta medborgarinitiativ, plus att hen tog bort alla mina närmsta vänner, även de som inte ens satt sig in i diskussionen. Men den här personen talade då om att hen bara ville rädda liv och inte avsluta dem eller något liknande och då tänker jag bara på de kvinnor som måste göra abort för att deras liv är i fara. Det är inte alltid så enkelt att abort görs bara p.g.a. oväntad och ickeönskad graviditet. Att man då sätter ett foster före en kvinna förstår jag mig inte på. Men det är väl skillnaden på att vissa anser att ett liv börjar vid befruktningen, vilket jag inte gör. Men då gillar jag att tala om det här scenariot som jag läste någonstans: Om jag står och håller en bebis i en arm och har en petriskål med ett befruktat ägg i andra och jag tappar båda, vilket springer du för att rädda? Om du verkligen tycker att livet börjar vid befruktningen borde det vara omöjligt att välja för dig eftersom barnet och detta befruktade ägg borde vara samma sak för dig. Och de flesta skulle väl säga att de skulle springa efter bebisen (om inte: vad fan?) för ett foster och en levande människa är inte samma sak. 

 

Och även om abort görs vid ickeönskad graviditet ska du som vårdpersonal vara med och vårda klienten. Det är inskrivet som dina arbetsuppgifter, du ska se till patitentens bästa och patientens bästa kan vara att inte få barn. Och med vad jag själv sett på min praktik vid socialavdelningen ska alla inte ha barn heller. Och ja det finns adoption, men varför ska en kvinna gå runt och bära på ett barn i 9 månader när hon inte vill ha ett barn? Ett barn ändrar en kvinnas kropp dramatiskt och om hon inte vill gå igenom det behöver hon inte. Kvinnan har rätt till sin egen kropp vilket vissa människor verkar ha glömt. Att bära på barn är någonting den kvinnliga kroppen kan göra inte något som hon har skyldighet att göra.

 

Skulle kunna skriva 100 sidor till om det här ämnet men jag tänker stoppa här. Och jag har säkert missat 100 saker och mina tankar är lite överallt men jag blir så sur att det här ens ska behöva diskuteras. Och jag tror ju min huvudtanke lyser igenom.

 

(några andra artiklar om denna diskussion: här, här och här, dock är dessa från sverige)

 

Alltså alla måste kolla Emma Watsons tal vid UN om feminism. Hon säger allting precis som jag tänker som feminist varför vi behöver feminism. Medan hon slår bort tanken som många människor har att vi femininister hatar män. Vilket är en av de saker som irriterar mig mest här i hela världen när folk tror att feminister vill störta alla män. Liksom jag älskar män men jag tycker inte att de ska få mera betalt än mig när vi gör samma arbete, jag tycker inte de ska få göra beslut över min kropp och jag tycker inte de ska komma undan med ursäkten att "pojkar är ju pojkar". Och en av de viktigaste sakerna jag tycker hon tar upp är att män också behöver feminism. Det är inte bara vi kvinnor som har nytta av att göra att könen är jämställda. Och att hon bjuder in pojkar att bli feminister eftersom det tyvärr finns feminister som påstår att män inte kan vara feminister. Men jag håller med Emma Watson här. Vi behöver männen också.

'

Men förstås som vanligt när vi kvinnor vågar öppna munnen och vågar ta plats, för att inte tala om att vi vågar tala om att vi är feminister så kommer de s.k. "manliga aktivisterna". Så nu hotar 4chan medlemmar att läcka nakenbilder på Emma Watson. (artikel HÄR). För att de ska då visa henne vad som händer när vi vågar tala om att könen ska vara samställda. Men jag tycker det visara bara hur lite man har att komma med till debatten om man måste läcka en persons privata bilder. Och liksom många sagt att ha nakenbilder på sig själv eller att skicka dem till sin partner är okej att läcka dem gör dig till ett jävla svin.

 

 

Hej hallå! Just nu sitter jag på föresläsning via webcam, vilket inte är bra för mig eftersom jag har lika lång koncentration som min näsa är lång. Vilket betyder att jag sitter och gör en hel massa annat än att lyssna på läraren (som att uppdatera bloggen, så viktigt). Plus att det är en kurs som jag inte finner särskilt intressant, vuxenpedagogik. Alltså jag har alltid ansett att jag är väldigt bra på att flumma men pedagogik tar nog verkligen priset då träffar till och med jag flummtaket och någonting inom mig säger bara "stopp, nej jag vill har nå mera fakta än så här mycket flumm". Och det här inlägget tog en helt annan vändning än vad jag hade tänkt. Hade tänkt skriva om min dag men nu hamnade jag i någon vuxenpedagogisk härva. Ville bara få ut lite frustration över ämnet tydligen ;) Nu ska jag faktiskt försöka koncentrera mig en stund på föreläsningen så man inte lämnar helt bakom takana. 

Ses!

...eller finns det någon lag på när det inte är okej och ha shorts längre? För jag kan säga att jag samlat på en hel massa konstiga blickar i tisdags och idag när jag hade shorts på mig. Okej det var ju lite gråmulet de båda dagarna och regnade lite smått. Men ändå det är ju någorlunda varmt än. Plus att jag lever i vad jag vill kalla "ständigt värmeslag". Jag tycker att när det börjar vara under 10 grader kan folk få kolla konstigt på mig. Då förstår jag om folk tycker jag är helt jävla blåst. Men tills det kan jag väl få i lugn och ro cykla till skolan i mina shorts? Och jag kan ju säga redan nu att det är ca 75% chans att jag kommer ha shorts på mig fastän det är under 10 grader. (vet ni hur jävla varmt det är att cykla från Brändö till Roparnäs? Jävligt varmt kan jag säga.)

Har inte uppdaterat på ett tag, och tänker ta fullständig paus nu. Från allt. Jag är så jävla trött på allt. Så ett ord som förklarar allt just nu är: fuck.

 

 

Det finns inget ord som jag hatar så mycket som ordet "normalt", jag hatar att använda det. För vem är det som bestämmer vad som är nomalt? Och det är det som stör mig så mycket. Sitter just nu och skriver en kursdagbok om handikappsförvaltning och anänvde ordet normal. Och jag kan inte låta bli att sätta det inom citationstecken. För jag tänkte skriva att stödåtgärder är det som gör det möjligt för en funktionsnedsättning att leva ett så "normalt" liv som möjligt. Jag var tvungen att sätta det inom citationstecken. För det "normala livet" är något som jag inte vad jag ska definiera som, men jag vet inte heller vilket annat ord jag skulle använda i sammanhanget, och det gör mig ännu mer frusterad

Alltså i torsdags blev jag så jävla sur. Höll på med kommunförvaltningsuppgiften och stressade för att få den klart. Fick den ivägskickad i sista minuten. (eller den blev lite försenad oops). Och när jag kollar mailen då så har jag fått ett mail att om jag inte fått betyg i socialpolitk skulle jag vara tvungen att förbättra min 11-sidors kursdagbok eller skriva en tent. Går och kollar winha, ha inte fått betyg. Och jag trodde seriöst att jag skulle slänga något tungt i datorn. Var jag in och kollade igår igen för en klasskompis sa att hon hade fått först då också. Ser att mina studiepoäng har ökat och jaa jag hade fått 5 studiepoäng och en 4 i socialpolitk. ARE YOU FUCKING KIDDING ME? Där hade jag suttit och varit sur i onödan och stressat upp mig. Varför satte de inte in allas betyg på samma gång. Om de nu prompt ska använda sig av saker som winha och moodle så ska de nu åtminstone lära sig hantera dem. JAG BLIR SÅ SUR PÅ DEN HÄR SKOLAN IBLAND. Nu har jag gnällt färdigt

Någon som vill skriva en jävla tråkig uppgift i kommunförvaltning? Jag betalar bra! Men då ska vi ju ta i iakttagande att jag är en fattig studerande och detta betyder att du kan få två sukulaku om du gör den här uppgiften åt mig. Men två sukulaku, det är inte så dåligt det heller ska ni veta.

 

Konversation med ordningsvakterna när vi hämtade ut jackorna ur narikka så tidigt:

Ordningsvakt 1: ni e första som far! Va tidigt ni far
Sara, jag, Ellinor, Jeanette: *skrattar lite åt hur pinsamt det är att vi far så tidigt*
Ordningsvakt 1 då både jag, Ellinor och Sara fått våra jackor: nää nu kan ja int börja släppa ut nå mera folk! (på skämt förstås om ingen fatta he)

Ordningsvakt 2: Alltså får jag fråg vad ni ska gör nu ni när far så tidigt? Ska ni far hem å sov?

Ellinor: nää vi ska far hem å ät chips!

Ordningsvakt 2: snälla, säg att ni skämtar!

Ellinor: he sorgliga e att vi int gör he...

Jag har nu spenderat lite av kvällen åt att färglägga disney-prinsessor. Igår kollade två barnfilmer. Hitta Nemo och Bridge to Terabithia. Grät till båda. Inte så mycket till Hitta Nemo för jag satt i en biosal fylld med folk. Men blev lite tårögd. När jag kollade Bridge to Terabithia däremot så grät jag som ett barn som förlorat sitt kramisdjur. Jag är mogen jag vet. För att jämna ut det lite ska jag åka ut med mina vänner ikväll. Jejejejeje.

Ses!

Jaa ska väl försöka mig på någon sorters årsöversikt nu. Har säkert glömt hälften.

 

Januari - Det sista tiden vid Gymnasiet i Petalax påbörjades. Kanske skulle ha tagit det på vara lite mera än jag gjorde. Och enligt mina blogginlägg var detta när jag blev beroende av Tumblr. Jag visste verkligen inte vad jag gav mig in på och att min mentala hälsa skulle riskeras. Jag lagade en film om vår resa till PowerPark. Sugigare film har aldrig skådats.

 

Februari - hade fullt upp med att planera inför ABI-dagen. Jag höll på med en massa nedräkningar. Nedräkning till ABI-dagen, Rhodos-resan och The Hunger Games. Läste ganska flitigt till studentskrivningarna. Kunde ha satsat lite mera. Och jaa vi hade knarkhundar som kom till skolan och kollade om vi knarkade. Jag trodde vi skulle få runebergstårtor. Besvikelse.

 

Mars -  Studentskrivningarna startade, jag fyllde 19 och firade inte för det var mitt bland studentskrivningarna. Jag fick äntligen kolla The Hunger Games efter att ha gnällt om den på bloggen i 100 år.  Blev också klar med studentskrivningarna och började vikariera på dagis från och till

 

April - Jag var mycket på dagis och började förbereda mig lite smått för Rhodos-resan med brudarna. Kollade också en hel massa med film. Härliga tider med andra ord. Jag döpte om min blogg från det trevliga "FUCK IT" till "TROUBLE IS A FRIEND OF MINE" och försökte övertala Ellinor att döpa sin blogg till "trouble".

 

Maj - Åkte till Rhodos och gjorde Rhodos stad osäker. På rikigt. Fick veta att jag säkert var student. Började förbereda inför studentfesten och försökte hitta de perfekta skorna.

 

Juni - Fick studentmössan på huvudet och firade på Strampen och Ollis. Låtsades att det var sommar fast det var ca 10 grader. Arbetade från och till på Dermoshop. Chillade mest. Fixade andra skedet och firade midsommar.

 

Juli - Flyttade till skäre. Fick reda på att jag inte sluppit in på barnträdgårdslärare. Och efter många om och men så beslöt jag mig slutligen för att åtminstone gå ett år på socionom och tackade ja till studieplatsen och närvaroanmälde mig.

 

Augusti - Sista lediga månaden före jag skulle börja studera. Tror det var nu jag beslöt mig för att bo hemma ännu ett år. Det kan också varit i juli jag kom fram till det. Firade villavslutning vid Jeanette med kräftskiva och cyklade full medan vi sjöng "What makes you beautiful". Jag antar det var nu jag kom in i min One Direction- fas som jag fastnade i tills november. Pinsamt. Jag arbetade också på dagis ganska mycket.

 

September - Började studera. Hade en lärare som hette samma som jag så de undrade om jag hade ett smeknamn. Och jag vägrar gå efter namnet piolio hela tiden så jag sa pappas smeknamn på mig: pion. Trodde inte det skulle fastna, men det gjorde det. Mina klasskamrater kallar mig pion. Inte för att jag klagar. Blev också extremt skoltrött riktigt fort och blev en person som lämnar allting till sista minuten.

 

Oktober - Första snön kom. Jag fixade praktikplats till dagis. Tror också det var nu vi hade höstlov? Var ganska dålig på att uppdatera. Alla inlägg handlade om skolan och skoluppgifter.

 

November - Hade min första tent i yrkeshögskolan och skjöt upp att läsa på den så mycket att jag började läsa en timme före vi hade tenten. Good job. Blev godkänd. Just och just. Hade värsta klantmånaden där jag föll ur sängen var och varannan minut, gick in i klädskåp och föll över datasladdar. Var halvt död på den här bloggen och väldigt aktiv på tumblr. Började också på min första praktikperiod som var 4 veckor lång. Slutade med One Direction och blev beroende av youtube och youtubers. BLLEH.

 

December - Var på praktik. Var löjligt dålig på att uppdater när jag spenderade all tid på twitter, tumblr och yotube. Spenderade också mesta av den här månaden med att vara trött. Julen kom och gick. Hade för en gångs skull en vit jul vilket jag var löjligt glad över. Nyår firades in med mina vänner. Och jag åkte hem tidigt för att sova. Vilket inte riktigt lyckades.

 

 

Yes! Bara en vecka efter alla andra. Men ska få vara på det dagis jag själv var på när jag var ung. Hahahah när jag var ung låter som jag skulle vara i medelåldern. Ska bli roligt ser verkligen fram emot det. Plus att det snöar idag också och jag är ledig! Idag är helt enkelt en bra dag. WIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIE (jag uppför mig som en 5-åring varje gång snö är med i bilden)